Ämne: Svenska
Ämne: Svenska
Titel: ABC-morden, av Agatha Christie


Den boken jag valt att läsa, ABC-morden av Agatha Christie, kan placeras under kategorin deckare. Tidigare har jag läst några av hennes övriga böcker men den här är utan tvivel den vassaste. Den har ett oväntat slut, bra karaktärer, och framförallt en engagerande story.
	ABC-morden bygger på bokstäverna ABC. Privatdetektiverna Hastings och Poirot får allt som allt tre brev som alla innehåller en beskrivning på var och ungefär när nästkommande mord kommer att inträffa, vardera brevet innehåller även signaturen ABC. Efter varje brev äger ett mord rum, det är följaktligen de som driver händelserna framåt. Mördaren väljer ut sina offer beroende på deras initialer och var de bor, ex. första offret var Agnes Ascher i Andover. Mördarens kännetecken är att han efterlämnar  en  tågtidtabell som heter, ja just det, ABC-guiden. Enda från början tror man att det är den mentalsjuke Alexander Bonaparte Cust som är mördaren, lägg märke till initialerna, men det visar sig att någon försökt få honom oskyldigt dömd för morden. Den verklige mördaren ville egentligen bara komma åt en enda person, nämligen sin bror och dennes pengar, men var tvungen att mörda ett antal personer utöver honom för att inte motivet skulle vara så uppenbart.
	I ABC-morden utkristalliseras två huvudpersoner, nämligen Kapten Hastings och Hercule Poirot. De är gamla vänner och har arbetat tillsammans med varandra med andra brott tidigare. Båda längtar efter ett krävande fall och nu fick dem det. Hastings är berättaren, därför vet man inte så mycket om honom som man vet om hans kollega, man vet dock att han är på besök i London och bor med sin fru i Sydafrika. Poirot är en belgare bosatt i London med mörkt hår, mustasch och i 60 års åldern. Vad gäller hans inre karaktärsdrag så vet man att han är modern, vilket tar sig uttryck i hans lägenhet som är inredd i nyaste stilen, samt att han ogillar poliser och ger motvilligt upplysningar om brottet de utreder. Poirot är även mycket uträknande, exempelvis ger han vittnen gåvor och fördelar som att slippa ett åtal om dem hjälper honom med sitt mysterium. Han är nära nog överdrivet bra på att kunna förstå och förutspå hur dråparen tänker respektive kommer att tänka och i slutet av boken ligger Poirot ett steg före denne. Det 
	finns enligt min mening stora likheter mellan radarparen Holmes, Watson och Poirot, Hastings. I båda fallen är medhjälparna, d.v.s. Watson och Hastings, ett stöd och ett bollplank för sina respektive ledare, Hastings skildras som lite långsam i tankeverksamheten och överglänses gång på gång av Poirot.
	Händelserna utspelas i London och på den omgivande landsbygden. Poirot och Hastings besöker både arbetarkvarter och herrgårdar men det är tydligt att de känner sig mer hemma i det sistnämnda. Även om det inte uttryckligen stod skrivet i texten så förstår man att det hela tilldrar sig, 1935, så förstår läsaren att det rör sig om tiden mellan världskrigen. Detta är möjligt bl.a. därför att i boken tas det upp ett antal kvinnor men ingen av dem verkar ha en egen vilja utan de styrs av "klokare" män och även föråldrade maskiner, prylar och dyl. får läsaren att inse när det hela utspelar sig.   
	Vad gäller språket kan sägas att det faktiskt är modernt, emellertid så vittnar meningsbyggnaden stundtals om att det är en 30- och 40-tals författare. Med detta menar jag att Agatha skriver långa meningar i vilka hon sticker in åtskilliga bisatser. Då och då använder hon liknelser och för att understryka och beskriva händelser och känslor på ett korrekt och verklighetstroget vis. 
	Sist men inte minst lite om det kanske viktigaste, nämligen den underliggande meningen, det djupare budskapet. Som jag uppfattar det så är det 
Inte bara gå efter utseendet, söka något djupare, inte bara gå efter det uppenbara,